Sergio Leone är en av filmhistoriens riktigt stora, i huvudsak känd för sina spaghettiwesterns och mästerverket Once Upon a Time in America. Det är också den filmen som oftast brukar diskuteras seriöst, delvis på grund av vad som hände med den efter fullbordan – ett stort antal olika versioner finns, där det kort sagt kan sägas att ju längre, desto närmare Leones vision är den. Filmen ifråga misshandlades av distributörerna och filmen blev hans sista. Filmen är teoretiskt sett hans mästerverk. Men i praktiken är det en annan film som brukar vara folkets favorit – Den gode, den onde, den fule.

Filmen var den tredje delen i vad som brukar kallas Dollar-trilogin, som inleds med För en handfull dollar och fortsätts med För några få dollar mer. Ingen av filmerna är mindre än rejält bra, men det är ändå den tredje filmen som alla minns, inte minst på grund av Ennio Morricones storslagna soundtrack. Filmen var en publiksuccé medan kritiken var mer reserverad. Detta har dock ändrats med tiden, och filmen hyllas nu som ett mästerverk av en i princip enig kritikerkår.

Filmen utspelas under det amerikanska inbördeskriget och följer titelns tre huvudpersoner under deras sökande efter en förmögenhet som gömts på en kyrkogård någonstans i USA. Filmen bjuder på action, humor och en del våld – våld som på sin tid sågs som extremt, men idag känns som vilken actionfilm som helst, fast bättre.

Slutligen bör också nämnas att även om den är den tredje delen i Dollar-trilogin, så är filmerna helt fristående, med olika karaktärer i varje. Det finns inga krav på att se dem i kronologisk ordning.